Rapport: Kommunkartläggning parboende

”Tills döden skiljer oss åt”
En kartläggning av möjligheten för äldre par att fortsätta leva tillsammans i äldreboende

2010-04-XX
































Innehållsförteckning


Tre av fyra kommuner kan inte garantera att äldre par får fortsätta bo tillsammans 4
Inför en parboendegaranti i lagstiftningen 5

Vad säger kommunerna om möjligheten till parboende? 8
Olika skäl till att neka parboende 8
Politiska riktlinjer för parboende i några kommuner 9
Lämpligt boende för par 10
Hänsyn till båda makarnas önskemål och behov 12
Erbjuds bara när par aktivt ber om det 13
Vad händer när den ena maken avlider? 14

Bilaga 1: Metod 16
Bilaga 2: Kommunernas svar om möjlighet till parboende 17


Tre av fyra kommuner kan inte garantera att äldre par får fortsätta bo tillsammans

Vi har i en enkät frågat kommunerna om de erbjuder möjlighet för äldre par att fortsätta leva tillsammans på ett äldreboende även i fall då enbart den ene maken har behov av att bo där.
213 av landets 290 kommuner har svarat. Det motsvarar en svarsfrekvens på 73 procent.

Trots att frågan var rakt ställd har den gett utrymme till tolkningar i svaren, vilket en del av kommunernas kommentarer visar. Vi har därför valt att tolka enkätresultatet med försiktighet.

• 163 av kommunerna kan inte garantera att äldre par får fortsätta bo tillsammans i ett läge då den ene maken behöver flytta till ett äldreboende. Det motsvarar 76 procent av de svarande kommunerna.

Dessa kommuner består av två kategorier, dels de kommuner som svarar ”nej, aldrig”, dels de som svarar att de ”i vissa fall” erbjuder möjlighet till parboende.

Det är 45 kommuner som angett svarsalternativet ”nej, aldrig”, d v s de erbjuder aldrig möjlighet att fortsätta bo tillsammans i särskilt boende för äldre om inte båda makarna har omsorgsbehov . Det motsvarar en dryg femtedel av samtliga svarande kommuner.

Flertalet av dem, 118 kommuner, erbjuder dock möjlighet till parboende ”i vissa fall”. Många av kommunerna har gjort kommentar kring detta. De redovisas närmare senare i rapporten.

• 44 kommuner har svarat att de alltid erbjuder möjlighet till parboende i särskilt boende, även i fall då enbart den ena maken har omsorgsbehov. Det är en dryg femtedel av alla kommuner som svarat på enkäten. Kommentarerna från en del av dessa kommuner pekar dock på att svaren inte är entydiga . Det innebär att det verkliga antalet kommuner som alltid erbjuder möjlighet till parboende kan vara lägre.

• 6 kommuner anger att de inte kan besvara frågan. Samtliga av dessa kommenterar att de inte har fått någon sådan förfrågan, antingen inte under senare år eller inte alls.





Inför en parboendegaranti i lagstiftningen

Idag är det upp till kommunernas goda vilja om makar får fortsätta bo tillsammans när en make inte längre kan bo kvar hemma. Vår kartläggning, som redovisas ovan, visar på stora skillnader mellan kommunerna. Tre fjärdedelar av kommunerna kan inte garantera äldre par att de får fortsätta bo tillsammans när en make måste flytta till äldreboende. Andelen kommuner som säger att de alltid kan erbjuda par att få fortsätta bo tillsammans är ungefär lika stor som andelen kommuner som säger klart nej till det.

En stor del av kommunerna säger att de beviljar parboende i vissa fall. Vi menar att det inte är en bra ordning. Det skapar utrymme för godtycke och ger ingen förutsägbarhet för den enskilde. Kartläggningen bekräftar behovet av att i lagstiftning slå fast att äldre ska ha rätt att fortsätta bo tillsammans med sin livskamrat också den dag då den ene maken behöver flytta till ett äldreboende.

Sedan 2006 innehåller socialtjänstförordningen (2006:287) en paragraf som säger att makar, sambor eller registrerade partner som har beviljats särskilt boende ska beredas plats i samma boende, om de så vill . Det var en välkommen förändring, men långt ifrån tillräcklig, eftersom den inte gäller när bara ena parten har rätt till omsorg.

Äldres rätt till självbestämmande är en röd tråd i folkpartiets äldrepolitik. Den äldre ska ha makten över sitt eget liv också den dag då den egna orken börjar tryta och han eller hon behöver mer stöd och hjälp. En viktig del av varje människas självbestämmande är vem man vill dela sitt liv med.

Det är inte ovanligt att äldre makar är olika friska och pigga. Ofta tar den friskare maken ett stort ansvar för att stötta, hjälpa och vårda sin sjuka man eller hustru. Med ett gott stöd från hemtjänst och hemsjukvård och med rätt anhörigstöd kan många äldre par fortsätta leva tillsammans i sitt eget hem. Men ibland blir omsorgsbehoven för stora och den sjukare maken behöver få vård och omsorg i ett särskilt boende för äldre i stället. I många fall tycker makarna själva att den bästa lösningen är att endast den make som har stora vård- och omsorgsbehov flyttar till äldreboendet. Men det kan också vara så att paret inget hellre vill än att fortsätta leva tillsammans.

Då och då rapporteras om äldre par som av kommuner nekas att fortsätta bo ihop under de sista åren i livet när en av dem behöver flytta till ett äldreboende. Många har levt ett långt liv tillsammans. Det är inte svårt att sätta sig in i parets vanmakt och förtvivlan. Vår kommunkartläggning bekräftar att de flesta kommuner inte kan garantera äldre par att de får fortsätta leva tillsammans.

Det är inte kommunen som ska fatta beslutet om att skilja makar åt. Det är dags att införa en parboendegaranti i lagstiftningen. Äldre ska ha rätt att fortsätta bo tillsammans med sin livskamrat. En förutsättning är förstås att båda makarna vill fortsätta att bo tillsammans.



Inför en kommunal parboendegaranti i väntan på lagstiftning

Ett antal kommuner har gått i bräschen och fattat politiska policybeslut om parboende också i de fall då enbart den ene maken har omsorgsbehov. Några kommuner har också tagit fram riktlinjer för hur biståndshandläggarna ska hantera ärenden som rör parboende i dessa fall. Exempel på kommuner som har fattat policybeslut om parboende är Borås, Göteborg, Haninge, Helsingborg, Karlshamn och Tingsryd. Några av dessa kommuners riktlinjer beskrivs närmare längre fram i rapporten.

I andra kommuner tycks det handla om bedömningar i det enskilda fallet. Att ta ställning till om ett äldre par tillsammans ska få flytta till ett äldreboende, eller om paret mot sin vilja ska splittras kan vara känsliga frågor att besluta om. Det illustreras till exempel av kommentaren från Höganäs kommun, som i vissa fall erbjuder parboende. Kommunen skriver att dessa ärenden alltid beslutas i socialnämnden, d v s de politiskt förtroendevalda fattar beslutet och inte de kommunala tjänstemännen på delegation.

Utan politiska riktlinjer eller policybeslut blir det upp till den enskilda biståndsbedömaren att i det individuella fallet avgöra om paret ska få fortsätta att bo tillsammans eller inte. Det ger inte de äldre någon förutsägbarhet och kan innebära stora variationer i bedömningen i enskilda fall. Det är därför ingen bra ordning.

I väntan på en lagändring bör fler kommuner ta initiativ till en kommunal parboendegaranti och utforma riktlinjer för hur den ska tillämpas.


Dra lärdom av de goda erfarenheterna

Allt tyder på att erfarenheterna från de kommuner som låter äldre par flytta gemensamt till äldreboende är goda. Det handlar inte om många par per kommun och medför därför endast marginella kostnader eller besvär för kommunen att ordna. Men för det enskilda paret handlar det om livskvaliteten och tryggheten under de sista åren i livet.

I våra kontakter med en del kommunföreträdare och andra har vi förstått att det ibland finns en oro för vad en parboendegaranti skulle kunna föra med sig i form av kostnader och åtaganden från kommunens sida. Erfarenheterna från de kommuner som medger äldre par att tillsammans flytta till äldreboende också då bara den ena maken har stora omsorgsbehov är dock att detta inte medför några problem att tala om. I praktiken handlar det om få fall per kommun och år, som de flesta kommuner utan större svårigheter borde kunna hantera.

Trosa har inte stött på några problem, tvärtom. Kommunen har mött mycket positiva reaktioner på att det har gått bra att flytta till samma lägenhet/rum när den enskilde makan/maken har behövt mycket omsorg. Kommunen har inte mött några svårigheter i detta . Tingsryd, som har haft flera fall där äldre par med olika vårdbehov flyttat tillsammans till äldreboende, har inte heller stött på några problem .

I Haninge, som ger möjlighet till parboende sedan några år tillbaka, har önskemål framkommit i flera fall, men möjligheten har hittills bara utnyttjats i ett av dessa . Töreboda och Kristinehamn har liknande erfarenheter.

Törebodas socialchef uppskattar att det inte är något vanligt önskemål, utan att det handlar om något par per år . Kristinehamn kommuns erfarenhet att det är sällan som en frisk maka/make/sambo önskar att flytta och verkligen flyttar med .

I Nacka var det sju par som ansökte om att få fortsätta bo tillsammans i särskilt boende under år 2009. Deras erfarenhet är att inte medför några höga kostnader för kommunen. Ofta är den medsökande också i behov av hjälp och skulle kanske ha behov av hemtjänst om han/hon skulle fortsätta och bo i ordinärt boende.

När Göteborg fattade beslut om sina riktlinjer för parboende uppskattade förvaltningen att det handlar om relativt få par och att förslaget därför skulle komma att beröra färre än tio platser i äldreboende i hela staden . Kommunen har inte gjort några ekonomiska uppföljningar av beslutet, men uppfattningen hos den ansvariga tjänstemannen är att det inte handlar om några stora volymer och att beslutet inte orsakat problem för kommunen .


Det behövs en mångfald av boenden för äldre

Genom flexibilitet och mångfald i boendeformerna för äldre kan fler äldre par få möjlighet att leva tillsammans också den sista tiden i livet. Vår kartläggning av hur kommunerna hanterar frågan om parboende visar att det finns goda exempel på kommuner som i sina äldreboenden hittat bra lösningar som kan passa för äldre makar. En del kommuner har servicelägenheter att erbjuda inom ramen för sitt särskilda boende för äldre. Andra har några tvårumslägenheter att erbjuda i sina demensboenden för att äldre par ska kunna bo tillsammans. Ytterligare andra har i en och samma fastighet olika former av boenden för att skapa så stor flexibilitet som möjligt. Några har hittat lösningar i form av möjligheter att öppna en dörr mellan två enkelrum i boendet.

Flera kommuner påpekar att de i planerandet av ny- och ombyggnation av äldreboenden nu beaktar att en del par önskar att bo tillsammans i parboende. Det ser vi som positivt. Alliansregeringen har avsatt en halv miljard kronor om året i investeringsstöd för fler äldreboenden och trygghetsboenden för äldre. Dessa pengar kan bidra till mångfald och flexibilitet i boendet för äldre. Vi anser det som angeläget att varje kommun inventerar vilka lägenheter i de äldreboenden som finns i kommunen som är, eller kan göras, lämpliga för parboende. När nya äldreboenden planeras och byggs bör en del av dessa anpassas till äldre makar med olika behov.

För menar vi allvar med att äldre ska ha rätt till självbestämmande hela livet igenom så måste vi också se till att äldre som så vill ska kunna fortsätta leva tillsammans. Att splittra äldre par under de sista åren i livet mot deras vilja är inte anständigt i ett välfärdssamhälle som vårt.


Vad säger kommunerna om möjligheten till parboende?

Runt om i Sverige finns kommuner som erbjuder äldre par att flytta till äldreboende tillsammans även om makarna har olika omsorgsbehov. Andra kommuner ger inte sådana möjligheter, eller bara i vissa fall. Genom att många kommuner har skickat med kommentarer i sina svar på enkäten har de kunnat bidra med en bild av vilka erfarenheter de har av parboende och hur de löser olika frågor.

Riksdagens utredningstjänst har också, på folkpartiets upppdrag, kontaktat ansvariga tjänstemän i ett antal kommuner som beviljar parboende för att få mer information om deras erfarenheter. De redovisas i rapporten.

Olika skäl till att neka parboende

Några av de 45 kommuner som svarar att de aldrig erbjuder möjligheter för äldre par med olika omsorgsbehov att bo tillsammans kommenterar sina svar.

Vansbro och Säter påpekar att de inte har några politiska beslut om parboendegaranti eller liknande.

Ystad hänvisar till att kommunen i så fall inte skulle kunna erbjuda en person att bo i en dubblett, utan den skulle vara tvungen att stå tom i väntan på ett par. De befarar vidare problem med besittningsskyddet för den efterlevande maken.

Eksjö hänvisar till att de enbart har mindre lägenheter i särskilt boende.

Kungälv och Ekerö hänvisar till att brukaren ska vara beviljad bistånd enligt Socialtjänstlagen för att få bo i särskilt boende och att behov av vård och omsorg ska föreligga som inte kan lösas med hemtjänstens försorg.

Lunds och Skellefteås kommentarer handlar om vad de gör för att underlätta för makarna att fortsätta ha nära kontakt. Lund erbjuder insatser för den make som bor kvar hemma så att denne smidigt ska kunna ha tät kontakt med den make som flyttat till äldreboende. Skellefteå försöker se till att den make som har omsorgsbehov får flytta till ett äldreboende som ligger nära det egna hemmet.

Kinda, Norberg och Upplands Väsby skriver att de diskuterar, eller ser över, möjligheten till parboende för makar där enbart den ene har vårdbehov.

Politiska riktlinjer för parboende i några kommuner

Som vi angav ovan har några kommuner tagit politiska beslut eller riktlinjer för vad som ska gälla i kommunen om parboende då en av makarna, men inte båda, har behov av äldreboende. Nedan ger vi några exempel.

I Göteborg fattade kommunfullmäktige i februari 2008 beslut om riktlinjer som öppnade för makar utan eget biståndsbehov att flytta med till äldreboende. En begränsning finns i kommunens riktlinjer – möjlighet till parboende gäller normalt inte demens- eller psykogeriatriska boenden. I riktlinjerna för äldreomsorgen står att

”Enligt kommunfullmäktiges beslut om budget 2008 ska äldre par kunna få möjlighet att bo tillsammans på äldreboende även då endast den ene har omsorgsbehov.

När det gäller närstående i gemensamt hushåll kan den enes behov av äldreboende och planerade flyttning innebära så stora påfrestningar för den andre att ett behov av bistånd uppstår även för denne. Det är viktigt att i bedömningen av en ansökan om äldreboende från en person vars make/motsvarande bedöms ha biståndsbehov av äldreboende särskilt beakta sociala, psykologiska och existentiella behov, och även göra en bedömning avseende förhållanden efter den närståendes flyttning.

Om inget behov av bistånd i form av särskilt boende bedöms föreligga kan ändå en person utan eget biståndsbehov flytta tillsammans med sin biståndsberättigade make/maka/närstående till en lägenhet inom äldreboende och bo där som hyresgäst utan egna vård- och omsorgsinsatser.

Inom enheter med särskild inriktning mot demens eller psykogeriatriska behov är det normalt inte möjligt för person utan eget behov att flytta in.”

Kommunfullmäktige har därefter i april 2009 fattat beslut om kompletterande riktlinjer för äldreomsorgen som reglerar hur äldreomsorgen ska hantera frågor kring parboende. Där slås till exempel fast att makarna ska ges möjlighet att provbo tillsammans på äldreboendet, vilka avgifter den andra maken ska betala för måltider, hemtjänst och viss service och hur hyreskontraktet ska utformas.

I Helsingborg framgår av Vård- och omsorgsnämndens riktlinjer att det kan finnas önskemål om att få fortsätta bo tillsammans även om bara en av makarna har ett vårdbehov som föranleder ett biståndsbeslut om vårdboende. Sådana önskemål kan vård- och omsorgsnämnden tillmötesgå genom att erbjuda den make som är berättigad till bistånd i form av vårdboende en dubblett i något stadens vårdboenden.

Helsingborg sätter som förutsättning att den icke biståndsberättigade maken behåller sin bostad eller ett annat eget boende. Om behovet upphör eller om tillståndet förändras för den make som har biståndsbeslutet ska den andre kunna återvända till sin egen bostad.

Riktlinjerna slår också fast vilka regler som ska gälla i fråga om egna biståndsinsatser och vilka avgifter som ska tas ut.

I Tingsryd är det sedan våren 2009 inskrivet i kommunens riktlinjer för bedömning av ansökan om bistånd i form av särskilt boende att då bara den ena då bara den ena maken har behov av plats i särskild boendeform och makarna vill följas åt kan båda erbjudas att dela lägenhet på de servicehus där det finns tvårumslägenheter. Man kan inte erbjudas var sin enrumslägenhet. Biståndsbeslut ska finnas för båda där alla insatser prövas för båda makarna/sambo.

Ytterligare exempel på kommuner där har fattats politiska beslut eller antagits riktlinjer om parboende även i fall då bara den ene maken har sådana biståndsbehov är Borås, Haninge och Karlshamn.

Lämpligt boende för par

Både kommuner som angett att de alltid erbjuder parboende i sin kommun och de kommuner som angett att de erbjuder det i vissa fall, kommenterar de praktiska förutsättningarna. Framför allt handlar kommentarerna om i vilken mån kommunen har lägenheter och rum som lämpar sig för parboende.

Ludvika är en av de kommuner som erbjuder äldre att fortsätta bo tillsammans. ”Vi erbjuder möjligheten till parboende, men i särskilda boenden som består av bara ett rum vill inte alltid par bo tillsammans, speciellt inte om den andra parten behöver mycket hjälp. Vi har särskilda boenden med lägenheter och där är det inga problem och vi har många sådana par.”

Hammarö erbjuder alltid parboende för par som så vill och de skriver att de har ett flertal 2:or i sina äldreboende. I Hjo finns inte samma möjligheter. Kommunen, som erbjuder parboende i vissa fall, kommenterar att de ”har inga större rum”. Paret får dela på ett rum eller ha var sitt på samma boende. Simrishamn har vissa lägenheter inom äldreboendet som är större och möjliggör för två personer att bo tillsammans. Det finns också enstaka enrumslägenheter där det finns möjlighet att ta upp en dörr emellan för att möjliggöra parboende.”

I Sollentuna svarar att de erbjuder parboende i vissa fall. ”Det finns servicehusboende som möjliggör för makar att bo ihop (boendet är inte lämpligt för personer med demenssjukdom). Det finns också åtta tvårumslägenheter i ett äldreboende där makar kan bo tillsammans även om den behövande personen lider av demenssjukdom.”

I Västerås har de ”fortfarande kvar ett stort antal äldreboenden benämnda 'Servicehus'. I dessa boenden finns det lägenheter om två till tre rum och kök. Där kan det förekomma att det flyttar in ett par där endast den ena har ett biståndsbedömt behov.” Många andra kommuner kommenterar också att de kan erbjuda parboende i sina servicehus och servicelägenheter. Det gör till exempel Arvika, Huddinge, Hällefors, Kungsör, Ljusnarsberg, Smedjebacken, Stockholm, Umeå och Östersund.


En del kommuner har särskilda lösningar för äldre par som vill fortsätta bo tillsammans. Kumla har enhet på ett av sina särskilda boende som är tänkt i första hand till parboenden. Andra kommuner har funnit lösningar, där kommunen i en och samma fastighet har olika former av boende. Köping har särskilda möjligheter när det gäller demensboenden som tar hänsyn till den friska makens behov. ”Ibland kan ena parten bo på ett demensboende och den andra i en lägenhet i samma hus.” Haparanda ”söker möjliga alternativ för att tillmötesgå önskan när det är lämpligt att de delar bostad. Ibland med extra insatser i handikappanpassad servicelägenhet och olika hjälpmedel, ibland när det varit lämpligare har den vårdbehövande bott i vårdrum på en enhet och den andra parten i servicelägenhet som finns i samma fastighet så att de är i omedelbar närhet av varandra.” Umeå skriver bland annat att ”ibland kan förekomma att den behövande får gruppbostad, men den som inte har behov kan erbjudas seniorboende i samma huskropp eller bostad näraliggande”.


Olika syn på om par kan bo tillsammans i demensboende

De kommuner som erbjuder möjlighet till parboende har olika förhållningssätt till om det är möjligt att bo tillsammans med sin demenssjuka make på ett demensboende, eller i ett boende för äldre med stora vårdbehov.

Ett antal kommuner säger i sina kommentarer att de erbjuder möjligheter för par att bo tillsammans, men dock inte i demensboende. Så gör till exempel Göteborg, som i sina riktlinjer normalt sett undantar demens- och psykogeriatriska boenden.

I Västerås förekommer det att par, där endast den ena har omvårdnadsbehov flyttar till servicehus. Men ”i övriga äldreboenden, vilka har inriktningen antingen boende för personer med demens eller boende för personer med stora omvårdnadsbehov, erbjuder vi inte det.
Där måste båda ha ett biståndsbedömt behov.” Liknande svar ger Östersund.

Kungsör svarar att ”äldre par som har en önskan om fortsatt samboende men där den ena parten har stort omvårdnadsbehov har möjlighet att ansöka om boende på vårt servicehus...Vi har däremot ingen möjlighet att erbjuda gemensamt boende om den ene har behov av att bo på vårt äldreboende, eller på gruppbostad för dementa då dessa lägenheter är små (består av rum med toa/dusch).”

Motala skriver att ”i det fall som särskilt boende krävs i form av vårdboende (vid svår demens eller då tillsyn behövs dygnet runt med täta, oregelbunda intervall) kan vi inte erbjuda vårdboende såvitt inte båda parter uppfyller kriterierna för sådant boende.”

Andra kommuner kan erbjuda parboende också i de fall den ene maken i paret är dement. Sollentuna skriver att de har åtta tvårumslägenheter i ett äldreboende där makar kan bo tillsammans även om den behövande personen lider av demenssjukdom. Hörby kan erbjuda hyreslägenhet i anslutning till äldreboende med demensinriktning. I Ånge är parboende möjligt och genomförbart i de flesta boenden. ”I vissa fall t ex i demensboende med enbart enkelrum, leder det till vissa problem med att kunna genomföra. Men det förekommer även i demensboende i vår kommun.”



Par kan få vänta längre på att få äldreboende

Äldre par som önskar bo tillsammans i äldreboende när en av makarna får stora vårdbehov kan få vänta längre för att kommunen ska kunna ordna en sådan möjlighet. Det framgår av kommentarerna från några av kommunerna.

Simrishamn är en av de kommuner som svarar att de alltid erbjuder parboende. ”Väntetiden kan dock bli längre än i 'normalfallet'.” Töreboda, som också alltid erbjuder parboende, kommenterar att verkställighet kan fördröjas om lägenhet saknas för tillfället. Det samma gäller Växjö som skriver att ”hur snabbt önskemålet kan tillgodoses beror på tillgången på tillräckligt stora lägenheter. Men vi försöker alltid tillgodose önskemålet om att bo tillsammans.”

Parboende i planeringen för framtiden

Av några kommuners kommentarer framgår att de beaktar behovet av parboende i sin planering för nya äldreboenden. Ett exempel är Lidingö, som erbjuder parboende i vissa fall. ”I servicehusboende finns denna möjlighet. Inom vård- och omsorgsboendena finns i dagsläget inga lägenheter för par. Men Lidingö står inför att bygga två nya enheter där detta kommer att beaktas.” Ett annat är Kävlinge, som berättar att de planerar för att bygga nytt särskilt boende och att fyra lägenheter ska kunna anpassas för detta behov.

Vänersborg skriver att de 2009 ”har gjort om ett särskilt boende till parboende. I alla ny och ombyggda särskilda boende kommer det att finnas lägenheter som är avsedda för parboende. I vår boendeplan finns detta med. Nästa nya boende tas i bruk i februari 2010 och där kommer det att finnas fyra platser för parboende. Vi kommer att bygga om ca 180 platser under en period fram till 2014 och varje boende på 36 platser kommer att ha tillgång till fyra platser för parboende.”

Haparanda påpekar att införandet av trygghetsboende underlättar. ”Vi ser nu ytterligare förbättringar på detta område när vi kan ha trygghetsboende och vårdboende i samma fastighet med de nya regler som inrättas.”

Hänsyn till båda makarnas önskemål och behov

Att bo tillsammans i ett äldreboende när ”bara” den ena maken har stora omsorgsbehov måste alltid vara ett frivilligt val och ett önskemål från båda makarna för att vara aktuellt. Som Göteborg påpekar i sina riktlinjer om parboende kan det innebära påfrestningar att bo tillsammans i ett äldreboende när makarna har olika behov. I Göteborg erbjuds den friskare maken att göra längre besök och att ”provbo” utan att avyttra sin tidigare bostad.

I Kristinehamn ges makar möjlighet att bo tillsammans även om ”bara” den ena maken har beslut om bistånd. Förutsättningen är dock att man får dela rum. Biståndshandläggarna samtalar om både det positiva och det negativa som ett fortsatt sammanboende kan innebära för båda parter. Handläggarna försöker motivera den friska partnern att avvakta med flytt och känna efter och vila, men den äldre maken avgör själv när och om han eller hon vill flytta med.

Kristinehamns erfarenhet är att en frisk maka/make/sambo sällan önskar att flytta och verkligen flyttar med. Däremot finns ofta önskemål om ett särskilt boende så nära hemmet som möjligt för att den närstående lätt ska kunna ta sig till boendet och hälsa på eller tillbringa dag eller natt där. Detta är också något som kommunen försöker att tillgodose. Deras erfarenheter av att en frisk make/maka flyttar med på ett äldreboende är att denne fortsätter ta ett stort ansvar för vården av sin närstående och att situationen ofta blir arbetsam både fysiskt och psykiskt för den friskare maken/makan/sambon.

Några kommuner tar upp den viktiga frågan om hänsyn till båda makarnas behov och önskemål i sina kommentarer till enkäten. Norsjö, som svarar att de erbjuder parboende i vissa fall, får sällan förfrågan om det. ”Ofta har make/maka/ sambo haft ett uppdrag som anhörigvårdare och känner att man behöver 'vara sin egen' en för att orka med livet.” Köping, som erbjuder parboende i vissa fall, skriver att en lösning ibland kan vara att den ena parten bor på ett demensboende och den andra i en lägenhet i samma hus. ”En del makar orkar inte bo tillsammans, t ex om frun är ganska pigg och maken dement kan det vara svårt för den friska.”

Haparanda söker möjliga alternativ för att tillmötesgå önskan när det är lämpligt att de delar bostad. ”Hittills har vi ännu alltid lyckats hitta lösningar som berörda varit nöjda med. I de fall vi tidigare gett möjlighet för båda att bo i ett vårdboende har det visat sig att den friska parten inte trivts särskilt väl, vilket lett till att vi gett andra lösningar. Det verkar som att det viktigaste är att paren kan sammanstråla ofta (dagligen och med lätthet) och efter eget önskemål och att sådana arrangemang biträds av personalen. Vi ser nu ytterligare förbättringar på detta område när vi kan ha Trygghetsboende och Vårdboende i samma fastighet med de ny regler som inrättas.

Det framstår också viktigt att balansera och nyansera denna debatt för att inte skuldbelägga i de fall där sjukdom och ohälsa gör det svårt eller omöjligt att dela boende den sista tiden. Sammanboende i delad bostad kan för den friska parten bli en omöjlig och krävande situation så till den grad att även denne blir sjuk. Här måste man med stor känslighet se att det är mycket olika behov och möjligheter och hitta goda lösningar i varje enskilt fall. 'Nöd och lust' kanske inte räknade med så svår ohälsa och sjukdom?”

Erbjuds bara när par aktivt ber om det

Några kommuner tar i sina kommentarer upp att de inte i sin information om äldreboende tar upp möjligheten för äldre par att flytta tillsammans till ett äldreboende. Till exempel skriver Simrishamn, som svarat att de alltid erbjuder parboende, att ”vi skall också vara ärliga och säga att vi inte aktivt marknadsför möjligheten utan försöker lösa det vid efterfrågat behov.”

I Älvdalen, som erbjuder parboende i vissa fall, så kan kommunen ordna det ”om paret själva tar upp frågan och det är ett önskemål... Men vi erbjuder det inte utan att frågan kommer upp från paret.”

Katrineholm kommenterar att de ”erbjuder inte, utan makarna får själva framföra det önskemålet och sedan gör vi en individuell prövning.”

Vad händer när den ena maken avlider?

En fråga som ofta tas upp i diskussionen om en rätt till parboende för äldre är vad som händer då den ena maken avlider. Teoretiskt sett skulle det kunna innebära att en relativt frisk efterlevande make upptar en lägenhet i ett äldreboende som en äldre med större omsorgs-behov skulle ha behövt bättre. Vi har därför försökt ta reda på hur de kommuner som erbjuder parboende utformar sina kontrakt, hur de praktiskt löst frågan om fortsatt boende när den ene maken avlider och om kommunerna upplevt problem kring detta.

Riksdagens utredningstjänst har, på vårt uppdrag, kontaktat några kommuner som berättat om sina erfarenheter. Vi har också tagit del av resonemang i Göteborgs stads beslut om riktlinjer om parboende. Av kommentarerna till enkäten går det också att utläsa en del erfarenheter.

Göteborg skriver i sina riktlinjer angående kvarboende och hyreskontraktets utformning att ”det kommer att inträffa att en make 2 blir kvar i en lägenhet inom äldreboende efter det att den ursprungligen biståndsbehövande (make 1) avlidit eller flyttat. Det är inte skäligt att möjliggöra inflyttning och sedan tvinga den troligen åldrade personen till en ny flyttning.

Det är dock olyckligt om ensamma personer med eller utan biståndsbehov bor kvar i de relativt få lägenheter som är lämpliga för två personer. Frågan om alternativ kan alltid tas upp till diskussion med en kvarvarande make.

Redan vid kontraktsskrivning kan i dessa fall under ’särskilda bestämmelser’ skrivas in att parterna är överens om att hyresgästen ska flytta till annan lägenhet inom äldreboendet när endast en person bor kvar. Detta skall undertecknas av både hyresvärd och hyresgäst.

Det finns även ett alternativ att hyresgästen avstår från besittningsskydd, vilket i så fall skall godkännas av hyresnämnden. Detta är mer ingripande och ger starkare rätt för hyresvärden. Stadskansliet förordar därför i nuläget att kommunen inte använder sig av den lösningen.”

I Kristinehamn som erbjuder parboende är det sällan som makar väljer att bo tillsammans i äldreboende. I de fall det sker skriver brukaren kontrakt med aktuell hyresvärd. Kommunens äldreboenden finns både hos ett kommunalt bostadsbolag och hos ett flertal privata hyresvärdar. Med det kommunala bostadsbolaget finns en överenskommelse om att avstående av besittningsskyddet för den parten som inte har behovet skall finnas i kontraktet. Kommunen ska vara behjälplig med att skaffa en ny lämplig bostad vid makens/makans dödsfall. Med privata hyresvärdar finns ingen liknande överenskommelse. Bostaden hyrs av brukaren i sedvanlig ordning och med besittningsskyddet intakt. Kommunen har aldrig nyttjat avstående av besittningsskydd och flyttat ut någon från ett äldreboende efter makas/makes dödsfall. Då man i kommunen hittills inte haft några större problem med friska kvarboende har de heller inte utarbetat några ytterligare rutiner.

I Trosa har kommunen mött mycket positiva reaktioner på möjligheten till parboende. När det gäller efterlevande make har denna i vissa fall blivit sämre och då fått ett eget beslut om boende och fått bo kvar. Kommunen har även erbjudit överflytt till trygghetsboende, vilket en del har tyckt varit bra och upplevts som positivt. I andra fall har man erbjudit social förtur till ett bra boende i kommunens fastighetsbestånd, vilket en del har önskat och upplevt som bra service. Ingen efterlevande make har velat bo kvar efter den andres bortgång. All planeringen har skett i samförstånd och i kommunen har man kunnat konstatera att efter en god dialog med den friskare maken så väljer de inte bo kvar.

Hammarö kommun arbetar utifrån rekommendationer från Hyresnämnden och Karlstad kommun när det gäller praktiska frågor kring parboende. Biståndshandläggare gör även en individuell bedömning och utredning på den efterlevande maken/makan om denne önskar att ansöka om och anser sig ha behov av lägenhet i ett äldreboende. I de flesta fall finns behovet, i annat fall önskar inte den kvarvarande att bo kvar. Om den kvarboende inte önskar bo kvar hjälper kommunen till att skaffa en ny bostad. Kommunens erfarenhet är att det inte är speciellt många par som flyttar in tillsammans och hittills har man inte stött på några problem kring detta.

Den hantering av hyresavtal som Hammarö hänvisar till rekommenderas av Hyresnämnden i Göteborg Västa Götalands län, dit Värmland hör. Så här kan den beskrivas den i korthet: Avtal om att avstå från besittningsskydd kan göras i de fall då makar/sambor flyttar in i särskilt boende, där den ena parten har erhållit boendeformen som bistånd. Det ska framgå i hyresavtalet att hyresgästen och hyresvärden har kommit överens om att hyresgästen och den medboende avstår från besittningsskydd. Som huvudregel gäller att överenskommelsen är giltig om den har godkänts av hyresnämnden.

Hyresnämndens blankett om överenskommelse om avstående från besittningsskydd ska fyllas i och skrivas under av både hyresvärd och hyresgäst och skickas till hyresnämnden i Göteborg för godkännande. Varje ärende prövas individuellt och blanketten ska helst ha inkommit till hyresnämnden två veckor innan hyresgäst och medboende flyttar in.

Karlstad kommun har även tagit fram en bilaga till hyreskontrakt gällande makar/sambor som flyttar in i särskilt boende som kan användas istället för ovan nämnda blankett.

Tingsryd har inte stött på några problem. När den make som blir kvar då den andra avlider brukar denne flytta till en mindre lägenhet inom boendet eller till en lägenhet i det vanliga lägenhetsbeståndet. Incitamenten för detta är både hyresnivå (tvårumslägenhet är betydligt dyrare) och den enskildes upplevelse av att vara för frisk för miljön i det särskilda boendet. Kommunen har inte anpassat kontraktens utformning men ger en information om intentionerna i samband med inflyttning.

Några kommuner pekar på problem ifråga om den efterlevande maken i sina kommentarer. Västerås är en av dem. I servicehusen i Västerås kan det förekomma att det flyttar in ett par där endast den ena har ett biståndsbedömt behov. ”Det medför konsekvenser om den som har omvårdnadsbehovet så småningom avlider, då bor det kvar en person i lägenheten utan att ha behov av insatser från kommunen och 'upptar' en plats för ett särskilt boende.”

Ystad, som inte erbjuder möjligheter till parboende för makar där enbart den ena har omsorgsbehov, resonerar på ett likartat sätt. De kommenterar att ”i ett humanitärt perspektiv är det naturligtvis en rättighet att få bo tillsammans så länge man vill, men det skulle också innebära att de dubletter vi har inte kan erbjudas endast en person utan måste stå tomma i väntan på ett par. Och i det fall den med omvårdnadsbehovet avlider så skulle den 'friska' partnern ha besittningsrätt till lägenheten?”

Bilaga 1:
Metod


Riksdagens utredningstjänst har, på folkpartiets uppdrag, skickat en enkät till landets alla kommuner. Svarsfrekvensen var 73 procent.


Utredningstjänsten har även kontaktat ansvariga tjänstemän i ett antal kommuner som beviljar parboende för att få mer information om deras erfarenheter. De redovisas i rapporten.

Tolkningar i svaren
Trots att frågan var rakt ställd har den som gett utrymme till tolkningar, vilket kommentarerna visar. Vi har därför valt att tolka enkätresultatet med försiktighet. Ett exempel är att många kommuner som erbjuder äldre par med olika omsorgsbehov att bo i servicelägenhet, men inte i andra former av äldreboenden, har angett svaret ”ja, i vissa fall”. Samtidigt har två kommuner som kommenterat att de har den lösningen gett svaret ”nej, aldrig”. Dessa svar har vi räknat in i kategorin ”ja, i vissa fall” istället, för att ge en mer rättvisande bild av helheten. I bilagan redovisas dock svaren helt enligt kommunernas egna inlämnade svarsuppgifter.

Tre mindre kommuner som angett svaret ”nej, aldrig” kommenterar att de inte har fått några sådana önskemål från äldre och att frågan därför inte varit aktuell. Några andra kommuner som inte fått sådana förfrågningar har valt alternativet ”kan inte svara”.

Även bland de kommuner som svarat ”ja, alltid” finns det kommentarer som pekar på svaret kanske ändå inte är entydigt. Det verkliga antalet kommuner som alltid erbjuder möjlighet till parboende kan därför vara lägre.

Makar, sambor, registrerade partner och livskamrater
Familjer och par kan se olika ut. En del är gifta makar. Andra är sambor eller registrerade partner. För läsvänlighetens skull har vi i rapporten valt att använda begreppet par och makar genomgående. Kommunkartläggningen och folkpartiets slutsatser rör dock alla par och livskamrater.

Bilaga 2:
Kommunernas svar om möjlighet till parboende


Tabellbilagan visar samtliga svar från kommunerna på enkäten. Svaren är uppdelade länsvis.

I några fall har vi av utrymmesskäl varit tvungna att korta eller redigera kommentarerna något. Det framgår i tabellen där det har skett.



Erbjuder er kommun möjlighet för par att fortsätta leva i samma boende även i fall där enbart den ene maken är i behov av äldreboende



Blekinge Karlshamn Ja, alltid Omsorgsnämnden i Karlshamn har tydligt uttalat att äldre som önskar dela boende ska erbjudas detta, även i de fall där bara den ena personen har behov av särskilt boende.

Blekinge Karlskrona

Blekinge Olofström Ja, i vissa fall Vi försöker hitta individuella lösningar till förmån för den sökande.

Blekinge Ronneby

Blekinge Sölvesborg Nej aldrig